Återvändande

De verkar som om en hel del av ”utlands-svenskarna” har rest hem igen till sina respektive nya hemland, efter en tids grönbete på hemma-marker, precis som jag!

Hur känner ni er ”utlands-svenskar” efter er semester hemma i Svea Rike? Tycker ni det är jätte jobbigt att åka eller tycker ni det är ganska skönt att lämna Sverige igen efter ett par veckor? önskar ni att ni kunde stanna kvar? Märker ni nån skillnad mellan svenskarna och folket i ert nya hemland tex hur artiga man är och hur man beter sig i allmänhet? Retar ni er t.o.m på svenskarna ibland???? Det hade varit väldigt kul att höra och jämföra med mina egna tankar och funderingar!!!!

Jag tycker alltid det är jättekul att komma hem i ett par veckor och hälssa på familj och vänner. Nu har vi ju inget eget boende i Sverige utan bor hos mina föräldrar i en trång 3a – jag tror att det hade varit annorlunda om vi nu hade haft något eget och det är ju naturligtvis drömmen också! Men lika roligt som jag tycker det är att komma hem, så tycker jag att det är ganska skönt att åka igen efter ett tag – naturligtvis med ett visst vemod och blandade tankar. Anna of Sweden skrev för ett tag sen ett bra blogginlägg om svenskarnas hygien på cafe’er och det kan jag hålla med om!

Sen är ju alltid svenskarnas artighet ett huvudbry för mig – nu ska man ju inte dra alla över en kamm heller, men jag tycker i alla fall att de flesta svenskar är väldigt oartiga och inte så generösa med sina handlingar (alla mina kompisar är räknas absolut inte till denna gruppen!) men min man sa att de flesta som vi känner är artiga och omtänksamma med det är annat folk man möter på stan eller i nån affär som räknas dit, tex som att hålla upp dörren och säga tack och förlåt om man skulle råka stöta till nån och inte bara armbåga sig fram och vara hövlig och ha respekt för äldre människor och inte vara så kalla och ha ”tro inte att du är nåt” attityden ….

Vad tycker ni ”utlands-svenskar”???? 🙂

3 reaktioner till “Återvändande

  1. Sista dagarna i Sveriger tyckte jag det kändes så trist att jag snart skulle tillbaka och jag räknade nätterna och dagarna jag hade kvar. Väl tillbaka känns det superkul att vara tillbaka och vardagen rullar på och är precis som jag vill att den ska vara. 🙂 Älskar vårt liv här och älskar att allt där hemma i Sverige är lika fantastiskt som vanligt!

    Kram och trevlig helg!

  2. Visst ser man Sverige och svenskar med lite andra ögon efter ett par år utomlands. På både gott och ont. Man ser sådant som är bra men som man förr tog för givet och därmed inte tänkte på, och man ser sådant som man itne tyckte var konstigt förr men som man nu reagerar på. Jag håller dessutom med dig om att svenskar rent generellt är oartiga. Har funderat över varför om det är en del av vår kultur? Att var och en ska sköta sitt.
    Det handlar som du säger inte om att svenskar är oartiga eller otrevliga mot de personer man känner. Därför tycker jag itne att man känner av det när man träffar vänner eller så. Däremot är svenskar ju ofta inte så trevliga mot folk vi inte känner. Detta att hjälpa någon på stan till exempel. Att hålla upp dörren, att erbjuda sin plats på bussen. Att be om uirsäkt ifall man råkar knuffa till ngn när det är trängsel. Sådant är svenskar usla på!!
    Många säger att det är ett storstadsfenomen, och till viss del kan jag kanske hålla med. MEN om jag jämför Stockholm som ändå är Sveriges största stad med New York som jag bor i nu så är svenskarna i Stockholm OERHÖRT oartiga. Och då är ju faktiskt Stockholm en liten småstad i jämförelse. Så det kan inte enbart handla om stor vs liten stad.
    Sedan är ju svenskar emr ”genuina” kan jag tycka. Än amerikaner iallafall, rent generellt. Vi menar ofta vad vi säger. Här är det ofta otroligt artigt, men till följden att det kan bli näst intill ytligt. Folk säger så många saker som bara är tomma ord och fraser men som egentligen inte betyder något. Det tar en stund att lära sig de koderna tycker jag.
    Hoppas ni återacklimatiserar er bra nu!
    kram!

  3. Frågan är ju inte riktad till mig som svensk boende i Sverige, men svarar ändå.

    Jag är en social person och pratar oftast gärna med folk man stöter på, i affären, på bussen, på stranden, restaurangpersonal, på promenaden… Folk blir ofta lite förvånade för att man säger något, men de allra flesta svarar hjärtligt. Erbjuder man lite hjärta och hjälp är de allra flesta tacksamma och hjärtliga tillbaka.

    Igår morse mötte jag en man på min morgonpromenad som jag ofta möter. Han ser så butter ut alltid. Igår ösregnade det och när vi möttes andra gången på rundan (gick motsatt håll) så kommenterade jag att det var ju härligt väder vi hade. Han sprack upp i ett varmt leende och gjorde min resterande promenad lite lättare. Jag hälsar så klart på alla jag möter, oavsett om jag känner dem eller inte… 🙂

    Jag brukar tänka att den enda jag kan ändra är mig själv. Om någon i en affär eller på en restaurang otrevlig lägger jag ofta på lite extra trevlighet för att retas lite… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s