Idag drabbades jag helt plötsligt av en sån där knytnävs-slag-i-magen saknad så att jag nästan tappade andan. Saknad efter min morfar. Inte morfar som han var på slutet utan efter min morfar som han var när jag var liten – stor och stark och bäst i hela världen.

Jag var alltid morfars tös när jag var liten, jag avgudade min morfar och hängde efter honom i hälarna överallt – han var snickare och jag kommer ihåg hur kul jag hade i hans snickar verkstad med att spika och hyvla och borra.

Jga har aldrig varit nåt vidare Lasse Berghagen fan men jag har fastnat för hans låt ”En kväll i juni” sen jag hörde den på en Allsång på Skansen och de påminner mig något fruktansvärt om min morfar. Och den lyssande jag på idag – det var nog det som framkallade saknaden.

Morfar dog för snart 2 år sedan till jul. Saknaden kommer jag nog aldrig att komma över och idag slog den mig hårt i magen.