Första ”vanliga” veckan med skolgång etc  – M började i engelska 8:an i onsdags…och fyller 13 om mindre än en månad! Vojne Vojne! 🙂

 

I lördags ville M och kompisen Charlotte in till stan och gå på en boksignering av en You Tuber som de gillar , Alfie Deyes. han har visst skrivit en bok som precis har kommit ut. Och vi som trodde vi var tidiga…..när vi kom in till bokaffären vid Piccadilly, så ringlade sig kön lååångt runt alla hörnen på gatan och långt, långt iväg…..

Tusentals Tweens hade tagit sig dit! Men de ville ju så gärna köa, så då fick de ju det! Jag och maken gick och satte oss på Royal Academy of Arts och fikade istället! 🙂

Efter en timme eller nåt så hade de fått nog! Polisen hade kommit dit på häst, kön kapades av och tusentals besvikna fans fick gå hem. M fick sin signerade bok ändå via en annan kompis som var länge fram i kön och som var så snäll att hon fixade en till M men hon fick ju aldrig träffa den där You Tubern….men de var ju däääär!!!! 🙂

Så vi gjorde London lite istället, som plåster på såren! Vi gick till den stoooora Top Shop’en vid Oxford Circus, via Carnaby Street Och M’s favoritaffär Choccywoccydoodah, som gör fantastiska tårtor!

 

Sen drog vi oss vidare till Covent Garden och jag fick en liten svensk-dos med besök på Gudrun Sjöden och Sugar Sin! 🙂

Vi träffade på Mr Bean också….:-)

Igår träffade vi dottern J och pojkvännen för Sunday Lunch på en pub i Bloomsbury. Sist vi sågs var vi super jetlag’ade och sen åker de till Sverige imorron på lite semester!

 

Efter maten tog vi oss en sväng till The British Museum, som ligger precis runt hörnet. Ett av mina absolut favorit museum!

 

 

Jag och maken passade på att gå och se den temporära utställningen om Mumier, medans de andra gick omkring lite själva!

Kristall Kraniet – fake eller äkta??? 🙂

 

Och The Rosetta Stone – nyckeln till att tyda de Egyptiska Hieroglypherna!

 

Och nu till lite tragedi i familjen – Familjehunden som bodde hos svärmor, flyttade tyvärr till Hund Himlen i fredags. Hon var gammal, nästan 18 år och hon skadade sig i förra veckan och det fanns ingen väg tillbaka. M var förtvivlad – hunden har ju alltid funnits där när hon växte upp, även om den bodde hos svärmor. Vi fick den som valp när dottern J var fyra år, så hon kommer ju knappast ihåg nånting annat heller.

RIP Mondi