Ingen Soapbox

Precis som alla andra svenskar, så har det ju inte undgått mig om att det var Val igår! Jag har aldrig varit speciellt politiskt intresserad och kommer aldrig att stå på en Soapbox på Speakers Corner och basunera ut vad jag tycker och tänker. Mina tankar och funderingar är mina egna och jag involverar mig inte i politiska debatter om vad som är rätt eller fel. Vad jag tycker är rätt och rimligt, tycker nån annan är fel och vise versa. Och vi har ju alla rätt att tycka olika.

Men jag är i alla fall inte speciellt förvånad över valresultatet! Att ett visst parti har ökat drastiskt, förvånar mig inte ett dugg! Kanke beror det på att jag har bott utomlands i så pass många år, att man ser allting med mycket mer perspektiv. Man märker tydligt skillnaderna mellan Sverige och England när man kommer hem. Sverige är ju inte speciellt integrerat! England har ju en lång historia med invandring och alla har vant sig vid att leva sida vid sida men det har man ju inte i Sverige!

Jag växte upp i en skånsk småstad utan speciellt många invandrare. Fanns det nån med annan hudfärg på min skola, så antog man att de var adopterade, vilket de i de flesta fallen också var. När vi gick på gymnasiet började det komma en och annan invandrare med då skulle man hålla sig ifrån dom och alla höll sig på sin kant. Det var först när jag flyttade hit som jag blev bemött av andra kulturer, vanor och religioner på riktigt. Min hemstad är fortfarande inte speciellt integrerad. Många invandrare bor på speciella sidor av stan och har sina egna affärer. Det är inte ofta man ser invandrare jobba i de vanliga affärerna inne istan, i de stora klädeskedjorna eller i de stora mataffärerna.

Jag är faktiskt också invandrare men pga av min hudfärg så är det inte många som tänker på det. Jag har också ett annat språk som mitt modersmål.

Jag är oerhört tacksam över att mina barn har vuxit upp i ett samhälle där det inte betyder vad man har för hudfärg eller var man kommer ifrån. Båda mina barn har ända sen lekis gått i klasser där det knappast går att räkna hur många olika länder som barnen eller deras föräldrar kommer ifrån, och till lika många olika religioner. Mina barn har skaffat sig kompisar från en tidig ålder allt efter om de är snälla eller inte, eller om de är kul att leka med och de har aldrig brytt sig om deras hudfärg. De har ju bara varit deras vänner liksom! Och det är fortfarande så! Och jag är så oerhört tacksam att de har fått växa upp på det sättet – mångkulturellt och accepterande. Börjar man med det från en tidig ålder, så blir det inte så konstigt när man blir äldre. Några av M’s bästa kompisar har farföräldrar som emigrerade från Indien och de har annorlunda hudfärg än henne. Några andra kommer från Barbados och har också en annan hudfärg. Men i hennes ögon spelar det ingen roll – de är ju vänner, kompisar, friends!

På gatan vi bor på, finns det hur många nationaliteter som helst. Ena grannen kommer från Bangladesh och det luktar alltid så otroligt gott från deras hus när de lagar mat – ibland när det har varit nån högtid, så kommer de över med ett fat mat eller godis, som vi alltid uppskattar. Mitt emot oss bor det en tjej från Turkiet med sin son och hon kommer ibland över med en påse äpplen från sin trädgård och vi ger henne alltid en massa böcker till hennes son, när M har växt ifrån dom. Ett par hus ifrån bor det en man från Italien med sin fru som har Indiskt påbrå. Vi hjälps alla åt, för att vi är grannar! Inte på grund av var vi kommer ifrån utan för att vi har skapat ett bra grannsamarbete. Och för att vi alla inte är mer än människor när allt kommer omkring.

Hur många olika nationaliteter finns det på gatan som du bor på?

Hur många olika hudfärger och religioner finns det i dina barns klass?

 

 

2 thoughts on “Ingen Soapbox

  1. Bra skrivet! Sverige har en lång väg att gå tills vi är där, tyvärr. Och man ser på Sverige med andra ögon när man bor eller bott utomlands. Vi var ju också invandrare i flera år och det var en nyttig upplevelse.

  2. Hej! Ja, vi önskar alla att acceptans och förståelse ska genomsyra vår värld men så är det tyvärr inte i nuläget. Att vänskap ska finnas och även i dessa dystra valtider måste vi tro att det finns det hopp om framtiden. Vi bor just i den där småstaden Cecilia växte upp i och på min gata finns det 5 nationaliteter i de 8 husen. Min son går i en klass där 1/3 av barnen har annan härkomst och delar skola med utvecklingsstörda och funktionshindrade. Där finns en fröken som har en fru och allt detta ser vi positivt på! Så även om Sverigedemokraterna har ett starkt fäste i Skåne, mycket pga att övriga partier inte når ut till många människor i samhället, så är hoppet inte ute. Det var mycket tufft för invandrare i England på 80-talet så vi får väl hoppas på samma utveckling:-). Det finns goda exempel på lyckad integrering. Det gäller dock att samhället tar sitt ansvar, liksom skolan och gemene man!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s