Annus Horribilis

Min dotter M har blivit mobbad i skolan under det senaste året – något jag har valt att inte skriva om på bloggen förräns nu. Det har kännts för nära och för personligt och något jag inte har velat dela med mig. Det har varit en jättejobbigt år – ett Annus Horribilis som Drottning Lizzie en gång sa – framför allt för M naturligtvis och även för oss.

I somras hade vi fått nog allihopa – skolan verkade inte komma nånvart och allt gick mest omkring i circlar, inget konkret blev gjort och mobbningen fortsatte, vi var långt ifrån nöjda med hur skolan hade hanterat det från första stund och vi behövde ha en plan B. Så vi lämnade in en ansökan om förflyttning till en annan skola, en vanligt skola och inte en flickskola. Inga platser fanns och vi blev satta i kö – en unge ut , en ny unge in!

Vi kom fram till att valet av flickskola inte var så bra, inte för M i alla fall, tonårstjejer kan va det värsta för en både fysiskt och psykiskt. M är väldigt akademisk och gillar egentligen att gå i skolan, hon har alltid fått bra betyg och är väldigt intresserad av det mesta. Men det var där delar av problemet ligger – att hon är intelligent och smart – hon ville inte svara på frågor under lektioner för att hon blev retad för att hon visste svaret och hon höll igen istället för att visa att hon kunde. Vi tappade förtroendet för lärarna och rektorn och då kunde vi helt enkelt inte fortsätte skicka henne till den skolan.

Under närmare ett års tid har jag stundtals känt mig som den sämsta mamman i världen. Att se sitt barn gråta på kvällen och gråta på morronen, tär på en i längden och det har varit otroligt tufft för oss föräldrar också. Att våndas under dagen när hon är i skolan och man vet inte vad som händer. Att sitta och prata i timvis med en deppig och nertryckt liten människa som i grund och botten inte förstår varför det händer just henne. Det har varit synd om henne, otroligt synd.

Igår fick vi ett e-mail att hon var först i kön nu och var vi fortfarande intresserade i en plats till henne, ville vi komma på ett möte idag ??? Vi var på skolan hela för middagen och i eftemiddags fick vi beskedet att hon hade kommit in! Och att hon kommer att börja där redan nu på måndag! Så imorron blir hennes sista dag på flickskolan eftersom de har studiedag på fredag. Den nya skolan ligger realtivt nära, och är i ett bättre område, har bra rykte och är bra akademiskt sett. Och hon känner många redan och har blivit satt i en klass med två kompisar.

Hon är lycklig och det sprätter och spritter i hela hennes kropp, hon har dansat lyckodans och hoppat omkring. Nervös och exhalterad, lite ledsen att lämna kompisar men också glad över förändring!

Ny skola, nya utmaningar, nya tag! Och förhoppningsvis lyckligare barn och föräldrar! Vårt helvete är slut.

5 thoughts on “Annus Horribilis

  1. Fy bubblan vad jag blir förbannad. För det första på de eländiga mobbarna, men lika förbannad på personalen som inte tar tag i problemet. Vi har upplevt det där vi också. Så skönt att M får komma bort från skolan, fast visst är det surt att det är mobbningsoffret som får göra den största uppoffringen och flytta. Huvudsaken i alla fall att hon slipper eländet. Önskar henne allt gott i den nya skolan. Kram!

  2. Det gör ont i mig när jag läser… Var själv mobbad från årskurs ett till årskurs sex och på den tiden fanns inga som helst verktyg eller förståelse utan mer att det var mig det var fel på. Byta skola existerade inte heller på sent 70-tal… På sin höjd byta till klassen i rummet bredvid men vad hade det hjälpt? Men med facit i hand så hade jag aldrig varit den starka person jag är idag om jag inte tagit mig igenom detta helvete. Om det kan vara någon tröst. Gläds med er och hoppas av hela mitt hjärta att livet blir lättare för er nu men främst för M.

  3. Äntligen ska hon få det bra. Jag håller tummarna hårt, hårt för att hon ska få en fin start i sin nya skola och bli en glad skolflicka igen. Massor av kramar från oss i Malmö

  4. Åh vad skönt att det verkar lösa sig!!!!! Tycker det är fantastiskt att ni hela tiden pratat om det och sökt en lösning. Ni är det bästa föräldrarna, glöm inte det. Åt fanders med dumma människor som inte respekterar varandra. Hoppas nu att M orkar resa sig och ta nya tag! LYCKA TILL!!!!!

  5. Många kramar till er alla! Så trist att läsa men också skönt att det verkar ha löst sig och att ni kan få tillbaka er glada, fina Molly. Hoppas det finns tid för en öl eller tre i jul när ni är hemma. Hela ”Olssonklanen” är på plats i Kristianstad. Hoppas ni får en mysig advent. Sofia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s