Årskrönika?

Ja då har vi väl kommit till den punkten då man summerar upp året som gått – och vilket år det har varit! Året vi stannade hemma. Året utan resor. Det lugna året. Det supertråkiga året.

Jag kommer knappast ihåg vad som hände i början av året, jag kollar tillbaka på Instagram för att fräscha upp minnet! Dottern M jobbade mycket på sitt älskade scoutläger i början av året och tog många certifikat som hon behövde för att kunna bli instruktör. Livet flöt på som vanligt och inte så mycket hände.

Vi lyckades resa till Sverige i februari och då hade snacket om den där Corona nästan precis börjat – det enda vi såg på flygplatsen var en liten notis precis efter passkontrollen på Kastrup om att typ tvätta händerna ofta. Little did we know. Hela familjen flög till Sverige inkl stora dottern J och pojkvän, för vi skulle på barndop. Vi hyrde ett hus i Åhus i ett par dagar.

I början av mars hade vi det enda besöket hemifrån – finaste Katrin med familj kom över och firade hennes man Mickes 50-års dag. Vi firade honom med Japansk brakmiddag, killarna gick på fotboll medans vi tjejer käkade Afternoon Tea på The Ivy. Fortfarande var allt öppet men bara nån vecka senare stängdes allt ner. Efter besöket var vi sjuka allihopa – jag började med hosta och allmänna förkylningsymptom men kommer ihåg att jag tänkte att hostan var annorlunda än en vanlig hosta, sen var M sjuk ett tag och sen mannen min som var sjukast av oss alla och hostade i flera veckor. Kanske var det Corona som var och hälsade på men det vet vi ju inte.

Dottern M fick ett abrupt avslut på sin skolgång. Hon gick sista året på gymnasiet, dom skulle sitta prov för att få sina betyg som de kunde söka in till Universitet med, det skulle bli fester och baler och tjejgänget skulle åka Europa runt på sommaren. Men så blev det ju inte. Med bara två dagars notis, stängdes skolan ner och allt var slut. Sorgligt och snopet. Och den 23 mars var vi i full Lockdown.

Vi planerade att göra så mycket under Lockdown – allt det där man aldrig har tid till annars. Renovera, måla om, sortera alla skrymslen och garderober, sticka, sy korstygn, virka, måla en tavla, läsa en massa böcker……en del av dom där sakerna blev av men andra har jag inte ens börjat med än. Det tog ett bra tag att lära sig hantera Lockdown – mest mentalt naturligtvis men också tanken att vi inte kunde eller fick göra vissa saker. Inget umgänge, inte kunna träffa kompisar eller familj. Inte gå ut och äta eller fika, och inte gå på puben. Tristessen. Och reglerna. Och rädslan att bli sjuk. Lära sig nytt beteende med avstånd och munskydd – allt som just nu känns helt och fullt normalt. Ingenting var öppet förrutom apotek och mataffärer. Ingenting.

Som tur var hade vi bra väder hela våren och sommaren, så man kunde i alla fall va ute i trädgården mer, och tack gode gud för att vi har trädgård! Vi började med pubquiz en gång i veckan online istället för på puben, vi regelbundna deltagare turades om att vara Quizmasters och jag höll i det 6 gånger allt som allt tror jag, sista gången nu precis innan jul. Dottern M och hennes kompisar hade också en massa Quiz online, och för en gångs skull – tack gode gud för social media och att de kunde Facetime’a så mycket dom ville. Det har verkligen varit tufft för M att inte kunna träffa sina kompisar, supersocial som hon är. Jag köpte brödmaskin och bakade mycket bröd (precis som alla andra) och det var svårt att få tag på både mjöl och jäst. Och toapapper. Vi började med matkasse varannan vecka för att få lite inspiration och variation – jag gillar att laga mat men ibland är det bara för tråkigt att äta samma mat om och om igen. Vi höll ut och gjorde allt för att hålla humöret uppe men visst fanns det många mörka dagar också. Spendera så mycket mer tid tillsammans tar lite att bli van vid men för det mesta kom vi bra överens.

Vi körde runt lite på kvällarna – våra Lockdown drives – och blev själaglada när vi upptäckte att enstaka cafeer hade öppet i april – och en smoothie eller en kall kaffe smakade som Champagne med guldströssel! Vi träffade inte storasyster J på 6 veckor eller nåt – dom jobbade hemifrån och isolerade sig. Vi körde dit med mat ett par gånger och pratade på avstånd men att inte kunna ge henne en kram var – och är väldigt jobbigt.

Vi fixade till trädgården och köpte nya utemöbler. Våren var härlig och varm och vi hade väl vid det här laget vant oss vid alla nya regler. London var folktomt och öde. Inte en kotte. Vi var inne istan och jobbade titt som tätt och det var konstigt att se denna storstad tom på folk. Inga turister, vilket också var en ny upplevelse!

Dottern J skaffade två katter – en kompis till oss hade 2 katter som fick kattungar och J tog två av dom. Vi besökte kattungarna en gång i veckan och levererade dom till J i maj till östra London. Ett perfekt tillfälle för dom att skaffa katter när dom är hemma hela tiden. Orangevita killen Angus och gråa tjejen Ripley , som sen visade sig vara tjejen Angus och killen Ripley efter ett besök hos vetrinären – men då hade de redan valt namn och ville inte byta så det fick bli som det blev.

Saker började sakta med säkert öppna upp igen i trädgårdscenter, Starbucks fast bara drive through, vissa cafeer men bara take away….vi fick liksom inget slut datum på den första Lockdon’en och det verkade mest som om den rann ut i sanden…..vädret var kanon och jag & maken körde till havet några gånger för att komma hemifrån lite, vi körde till en strand som vi vet inte har mycket folk normalt och det var det ingen av gånger vi var där heller. Nästan folktomt och bra med plats. En del pubar började med take away öl och vi fick träffas 2 familjer utomhus, så det blev ett par trädgårdsmöten med goda vänner. Med avstånd med verkligen balsam för själen att få träffa nån över huvud taget. Pizza och öl i ursköljda mjölkdunkar från puben. Gudagott. Och verkligen skönt för M att kunna träffa några kompisar i alla fall.

Det var VARMT och vi tog tillfället i akt att följa med maken ut på lansbygden för att hämta upp ett jobb och på vägen hem sightsee’ade vi lite runt Stratford Upon Avon, mest inifrån bilen. Vi har haft väldig tur att mannen min har kunnat jobba genom alla Lockdowns – många har haft det väldigt mycket sämre än oss med förlorade jobb, hemskolning och ingen inkomst. För evigt tacksam.

I början av sommaren blev vi med båt! Makens morbror har haft en kanalbåt i många år men hade nu köpt husvagn istället, så han gav den till oss! Alldeles gratis och med alla avgifter betalade tills i april 2021. Vi ska renovera den och började så smått – ingenting har gjorts innuti sen 80-talet så det behövs lite uppdatering. Vi har många planer och ska ta tag i det ordentligt när det blir varmare nu i vår. När vi väl kunde, körde vi fram och tillbaka till Milton Keynes var och varannan helg, där den finns på en privat marina precis intill The Grand Union Canal. Det är himla avslappnande att ta en tur med båten, den går inte så fort och det är fruktansvärt kul att va kapten!

Hela sommaren fortsatte vi att försöka hålla humöret uppe, tog oss vår kvällsturer med bilen och umgicks så smått med folk i vår trädgård. Highlighten var att mathandla en gång i veckan, annars höll vi oss hemma. Sommaren var verkligen fin och varm och vi firade 27-årig bröllopsdag med en dag på stranden och med hämtmat från vår favoritrestaurang i Canterbury. Dag 100 i Lockdown kom i slutet av juni.

Första gången sedan mars på ett cafe blev den 5 Juli och det kändes väldigt konstigt att plötsligt kunna om vi ville. Pubarna öppnade igen och också det kändes konstigt, att va ute bland folk – många gånger kändes det liksom ”för mycket” och det var lite otäckt faktiskt. En del affärer öppnade igen i början av juli och vart vi än går är vi tvugna att bära mask men nu känns det helt naturligt, som en självklarhet. M kunde åka tillbaka till scoutlägret efter ett upphåll på 5 månader.

Mellan Lockdowns lyckades vi åka till Wales ett par dagar, den enda semestern vi hade i år. Vi hyrde en lägenhet precis vid havet och det var skönt med lite miljöombyte. Vi insåg för längesen att det inte skulle bli nån Sverige resa i somras, första gången på 28 år jag inte har varit hemma på sommaren.

Dottern M fick sina betyg i augusti, något både hon och vi hade oroat oss för i flera månader. Utan en chans att göra viktiga prov, bestämdes betygen dels av lärarna och dels av en dator algorithm – många blev nermarkerade på sina slutbetyg och missade sina platser på sina valda Universitet – men M fick bättre betyg än hon förväntat sig och kom in på sin valda kurs på sitt första val av Universitet och en månad senare flyttade hon in på sitt studentrum. Hennes Uni är bara ca 30 min härifrån, hennes eget val att inte vara längre hemifrån men ändå ganska ute på landet och iväg från storstan. Vi handlade saker till hennes nya lägenhet och det var faktiskt inte Lockdown på ett tag.

Vi försökte vänja oss vid att inte ha M hemma och för det mesta gick det bra. En trygghet att veta att hon inte är så långt borta och att hon hade hamnat i en lägenhet med likasinnade – 3 andra tjejer och två killar. Hon kom hem och firade sin 19-årsdag och vi kunde träffa storasystern på restaurang.

Vi fick äntligen nya fönster i hela huset i början av oktober! Nåt vi har behövt göra i flera år men nånting har alltid kommit imellan – drygt en vecka tog det och killarna som installerade dom var trevliga och hjälpsamma, och katten tyckte det var väldigt konsigt att inte kunna ha tillgång till hela huset under dagarna. Otroligt skönt att ha det gjort innan det blev kallt men det skulle ta ännu en månad eller nåt tills vi var helt färdiga med nya gardiner, rullgardiner och frostade fönster. Vi åkte till Hastings över en helg, bodde på hotell och det kändes otroligt lyxligt. Och bara nån vecka senare var vi i Lockdown igen, denna gången i en månad tills i början av december.

Vi fixade till M’s rum – vi hade inte gjort så mycket med hennes rum på flera år och det behövde uppdateras. Ny säng, nytt skrivbord och nytt en massa annat. Pubarna stängde igen och M spenderade Lockdown på Uni, många åkte hem med hon ville vara kvar – dom har ju skapat sin egen lilla familj i lägenheten, umgås inte så mycket med annat folk och kommer rysligt bra överens. Handlar och lagar mat tillsammans och ett par av dom har bilar på campus, vilket underlättade för dom allihopa. Vi fick inte åka till båten pga av Lockdown.

Lockdown slutade i början av december och folk blev som tokiga. Som ett kosläpp ungefär. Fullt med folk överallt och man kände ännu mer för att stanna hemma. Tacka vet jag näthandel och jag tror knappt att jag handlade en enda julklapp i en vanlig affär i år. M kom hem på julov i början av december efter att ha gjort två negativa Covid test – ett villkor för att de skulle kunna åka hem. Vi fick leva lite mer normalt under ett par veckor innan det var dags för Lockdown igen – vid det här laget har jag tappar räkningen. En annorlunda jul utan stora dottern J och här sitter vi nu snart på årets sista dag. Inga glammiga party i år utan firande på tre man hand med hämtmat från vår favorit restaurang på Kings Road.

Enligt många ett skitår men på ett personligt plan, faktiskt ett ganska bra år. Vi behövde tid att ta det lugnt efter ett väldigt stressigt år 2019. Tacksam för att jag fick spendera så mycket tid med M innan hon flyttade. Vi lärde oss prioritera och ta vara på det som är viktigt. Vara glada för det lilla och tacksamma för att vi fortfarande finns här. Nu hoppas vi på ett friare 2021 och på att bli vaccinerade inom en snar framtid!

Gott slut.

2 reaktioner på ”Årskrönika?

  1. Katrin

    Glömde att säga att vi är så glada över att ha besökt er innan det fullständigt brakade loss med Covid-19. Vi mådde allihopa bra både före och efter vårt besök hos er i London!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s